PÅ TRÖSKELN TILL VUXENLIVET
Kläder från jobbet
Jag har jobbat några månader på ett lager nu. Det låter verkligen tråkigt, jag vet, men jag trivs riktigt bra. Jag jobbar ihop med ett gäng killar och tjejer som alla är mellan 20-30 år. Vissa kör truck, men de flesta av oss lastar, packar och sorterar enligt de instruktioner vi får. Arbetsuppgifterna som sådana är givetvis inget man älskar, men samtidigt som man utför dem snackar och skojar man med sina kollegor. Man flirtar lite med de snygga tjejerna och tramsar sig med killarna. Det är lite samma känsla där på lagret som det var på rasten på gymnasiet. Och vem älskade inte rasterna på gymnasiet?
Arbetsuniform for the win
Jag gillar att alla har samma uniformer också, så slipper man liksom tänka på hur man ska klä sig på morgonen. Alla har samma sortiment av profilkläder att välja ur och även om det finns lite olika modeller av tröjor och byxor så ser vi ganska mycket likadana ut när vi jobbar. Det ger nog en känsla av samhörighet det där med arbetsuniform. Våra jobbkläder är mestadels svarta, med några orangea inslag. De är av skön kvalitet, med god passform vilket gör det lätt att trivas i dem. Jag har inga problem med att bära "jobbkläder" i alla fall och det verkar som att alla jag snackat om det med håller med. Det är dessutom riktigt skönt att inte behöva tänka ut outfits varje morgon.
När vi möts för AW, vilket vi gör någon gång i veckan, så är det riktigt ball att se alla i sina vanliga kläder. Man får en helt ny bild av alla!
Andra inlägg
Nabil hette killen som brukade skriva denna blogg. Han gick sista året på gymnasiet och tyckte om att skriva, åka skateboard, lyssna på musik, hänga med kompisar samt smida planer för framtiden. En dröm var att vandra från Skåne till Marocko, varifrån han härstammar, och en annan var att ge ut en självbiografi.
Denna blogg skrivs inte längre av Nabil, men den fortsätter att handla om livet i de sena tonåren. Förväntningarna och anspänningarna inför de kommande åren och steget ut i vuxenvärlden är stora. Allt ligger precis för ens fötter och kanske finns det viss oro för att man ska trampa fel. Vad ska man göra efter gymnasiet? Resa? Jobba? Studera? Vart ska man bo? Hur ska man försörja sig? Vem ska man bli?