PÅ TRÖSKELN TILL VUXENLIVET
Fick lära oss livräddning på jobbet
Häromdagen övade vi på första-hjälpen-kurs på mitt nya jobb. Det var första gången som jag gjorde det. Jag har inte tänkt att någon skulle dö på mitt jobb. Det var intressant. Vi hade dockor som vi övade på. Vi övade hur man ska göra om någon har svimmat och man inte får någon kontakt med den personen. Dockorna var inte så bra att man faktiskt trodde att de var riktiga människor, men det är bra att veta vad man ska göra om någon svimmar. Det kan ju faktiskt hända vem som helst. Också friska människor kan få hjärtattack. Det syns inte på utsidan vem som kan drabbas av hjärtattack. Det var seriöst.
Ungefär så här ska man göra
Ser man någon som ligger ner på gatan, ska man gå fram till den personen och försöka få kontakt. Man kan skaka lätt på den personen och se om den personen vaknar. Om den personen inte vaknar och inte svarar, ska man känna på pulsen om det personen har någon puls. Om den inte har det ska man:
1. Ringa ambulansen. Berätta vem som ringer. Var man ringer från. Stanna kvar tills ambulansen kommit till platsen.
2.Om personen inte andas (man kan lyssna om den personen andas) så ska man antingen göra mun mot mun rörelsen. Man lägger huvudet bakåt, håller för näsan och blåser in luft i munnen.
3.Sedan masserar man hårt ungefär där hjärtat sitter. Man pushar med båda händer till tio, väntar tio och pushar tio, ända tills ambulansen har kommit. De har sedan med sig en hjärtstartare som de använder och ger syre.
Hoppas det inte händer mig, jag skulle säkert få panik.
Andra inlägg
Nabil hette killen som brukade skriva denna blogg. Han gick sista året på gymnasiet och tyckte om att skriva, åka skateboard, lyssna på musik, hänga med kompisar samt smida planer för framtiden. En dröm var att vandra från Skåne till Marocko, varifrån han härstammar, och en annan var att ge ut en självbiografi.
Denna blogg skrivs inte längre av Nabil, men den fortsätter att handla om livet i de sena tonåren. Förväntningarna och anspänningarna inför de kommande åren och steget ut i vuxenvärlden är stora. Allt ligger precis för ens fötter och kanske finns det viss oro för att man ska trampa fel. Vad ska man göra efter gymnasiet? Resa? Jobba? Studera? Vart ska man bo? Hur ska man försörja sig? Vem ska man bli?